En vårdag när jag är hemma hos mina föräldrar bläddrar jag bland gamla fotografier från min barndom. Jag förvånas över alla mönster jag känner igen: det blommiga påslakanet som farmor sov i, duken i köket och gardinerna i lekrummet. Till synes anspråkslösa mönster som etsat sig fast i minnet och blivit symboler för trygghet och barndom. Det blommiga farmorslakanet finns kvar, och lakanets blommor framkallar minnen jag inte visste att jag hade.
I utställningen “(inte) Som jag minns det” får utsorterade textilier nytt liv genom att nydesignade mönster trycks ovanpå den ursprungliga textilens mönster. Det är ett arbete om att skapa och bryta mönster – både visuella och beteendemässiga – och om det vi minns (och inte).
I arbetet undersöker jag hur design kan synliggöra de emotionella värden som finns i använda material. Kan mönster fungera som verktyg för förändring för att utmana invanda konsumtionsmönster?
Genom att trycka nya mönster på gamla sänglakan och gardiner – ofta fläckiga, slitna eller daterade – uppstår möten: mellan gammalt och nytt, mellan det som varit och det som kan bli.
Genom att trycka nya mönster på gamla sänglakan och gardiner – ofta fläckiga, slitna eller daterade – uppstår möten: mellan gammalt och nytt, mellan det som varit och det som kan bli.
Arbetet har sitt ursprung i minnen, både som koncept och inspiration. Barndomens textilmönster – farmors blommiga påslakan och gardinerna i köket, har blivit symboler för trygghet. Mönstren i utställningen är tolkningar av hur minnet fungerar: hur det registreras, lagras och förändras varje gång vi återvänder till det.
När de nydesignade mönstren trycks över textilierna från min barndom blir det plötsligt svårt att urskilja vilket som är det gamla mönstret och vilket som är det nya.
Det är mitt barndoms mönster men samtidigt inte. Det är (inte längre) som jag minns det.
Utställningen var en del av Formveckan Dalarna och arrangerades av Folkare Konstförening i samarbete med Avesta kommun och Studieförbundet Vuxenskolan, med stöd av Riksförbundet Sveriges Konstföreningar och Kulturrådet.
När de nydesignade mönstren trycks över textilierna från min barndom blir det plötsligt svårt att urskilja vilket som är det gamla mönstret och vilket som är det nya.
Det är mitt barndoms mönster men samtidigt inte. Det är (inte längre) som jag minns det.
Utställningen var en del av Formveckan Dalarna och arrangerades av Folkare Konstförening i samarbete med Avesta kommun och Studieförbundet Vuxenskolan, med stöd av Riksförbundet Sveriges Konstföreningar och Kulturrådet.
