I arbetet, Re-designing Patterns, undersöker jag hur återbrukade material påverkar en designprocess. Utsorterade textilier får nytt liv genom att nydesignade mönster screentrycks ovanpå textilens ursprungliga mönster. Men gamla textilier bär inte bara på en existerande design, utan också på spår av minnen och tid. I mötet mellan det gamla mönstret och det nya trycket uppstår en tidslinje mellan dåtid, nutid och framtid.
I arbetet har jag använt mig av gamla mönstrade sänglakan och gardiner som inte längre kan användas på grund av fläckar, revor eller daterad design. Ett material som många kan relatera till och som ofta bär på nostalgi och minnen. Genom att använda mig av textila material som många kan relatera till hoppas jag väcka emotionella band mellan betraktaren och det om-designade materialet.
I slöjd+ 2025 vill jag vidareutveckla metoden och samla den i en rapport som andra kan ta del av. Rapporten kommer fungera både som ett inspirationsmaterial och en steg-för-steg beskrivning som kan göra fler nyfikna på hur man kan arbeta med textiltryck på ett mer hållbart sätt.
Arbetet föddes ur en frustration över det överflöd av textilavfall som finns i omlopp. Jag blev nyfiken på att undersöka hur en designmetod kan användas för att lyfta upp de unika emotionella värden som använda material bär på. Kan mönsterformgivning användas som verktyg för att skapa förändring? Det ledde till tankar kring vad ett mönster egentligen är. Människor har invanda beteendemönster som gör att vi beter oss på ett visst sätt, till exempel att vi köper nytt fast vi egentligen inte behöver, ett beteendemönster som lett till ett överflöd av avfallstextil. Skulle visuella mönsterrapporter kunna användas som verktyg för att bryta ohållbara beteendemönster?
